Huvud bor i en lägenhet tillsammans med Dotter – den kvinna som skapat henne och sedermera förälskat sig i henne. Hon är resultatet av forskarnas och ingenjörernas paradisiska lösning på ett urgammalt problem: Människor som dras in i relationer med andra människor, trots att sådana relationer är förnedrande. Själv genererar Huvud sig själv i hög hastighet, helt utan att tyngas av något solkigt förflutet. Hon är visserligen inte helt legal än, men hon är fräsch. Och underbar. Hon är intelligent och sympatisk och hon har underbara framtidsplaner, inklusive jämställdhet och självförverkligande. Sedan kommer Dadden som ett förkroppsligande av alla de obegripliga biologiska eller känslomässiga eller vad det nu är för band som finns mellan föräldrar och avkomma. Han har goda skäl att flytta in.
Mitt bästa liv är ett triangeldrama inbäddat i komiskt mörker. Kladdigt, osnyggt och med en undran över vad det egentligen är att finnas till.
"Jonas Åkessons elektroniska musik och ljuddesign förstärker stämningen av syntetisk overklighet" - Svenska Dagbladet
” Banditsagor gör skön konst av Annika Nymans skruvade pjäs. Betyg 4 av 5" - Aftonbladet
"Mänskligheten visar tänderna i kusligt robotdrama." - DN
Kan man skaffa barn när världen är på väg att gå åt helvete? När medeltemperaturen snart passerar den kritiska tvågradersgränsen och den brännheta klimatdebatten ständigt skapar kolsvarta rubriker? Frågan väcks hos det 35-åriga paret, och det blir början på en svindlande berättelse om familjebildning, vårt ansvar som människa och inte minst den smärta vi bara kan orsaka dem vi älskar.
”Intensivt och svindlande om den optimerande samtiden” - Sydsvenskan
Pjäsen skildrar de sista åren av Wolfgang Amadeus Mozarts liv som kom att präglas av Antonio Salieri, en äldre tonsättare som drivs av en förödande avundsjuka och som inte står ut med att bevista Mozarts frisläppta och självklara genialitet. En svindlande uppgörelse med svärtan i skammen och skulden där medelmåttan slutligen vinner vilket I sin tur leder till dennes obarmhärtiga undergång.
"I uppsättningen har man arbetat väldigt medvetet med ljudbilden, och miljöljud av olika slag vidgar scenrummet på ett effektivt sätt. Uppfriskande är det också när man fördjupar handlingen genom att leka med Mozarts egen musik. Som när den alltmer förvridna musiken i Figaros bröllop understryker publikens ogillande. Eller när en basgång läggs på i en av föreställningens mest lysande scener: Mozart, dirigerande med hela kroppen inför en hänryckt publik i stroboskopljus, framstår som den rockstjärna han måste ha varit." - Ystads Allehanda