2014
En gång i tiden var saken klar för Erik. Han ansåg att människor var olika mycket värda, och att samhället borde förändras enligt denna princip. Monolog baserad på Henrik Bromanders serieroman. Ljudet utgår liksom resten av iscensättningen från Eriks perspektiv, ett subjektivt collage av ljudeffekter och musikaliska ljud.
”Jag sitter fastnitad i en timmes kristallklar monolog av skådespelaren Edvin Bredefeldt, i lika klar och förtätad scenografi och ljud/ljus bearbetning (...) En mycket lyckad dramatisering som tycks ta hand om förlagan på ett helgjutet sätt. En bugning till Bredefeldt och till regin: John Hanse, till animationsansvarig och ljuddesignern Jonas Åkesson.”
-Smålandsposten
”Pjäsen är bara 45 minuter lång, men efter den trekvartens nedstigning i ett personligt fascisthelvete sett genom Nässjöbon Eriks ögon, är man urlakad, berörd, skrämd till livet och paradoxalt nog glad för att det känns så. (…) Det är ett imponerande lagarbete, alltifrån fondens videoprojektioner av originalteckningarna till Jon Mårtensson och Jonas Åkessons musik som skär, pulserar och låter publiken sitta som på nålar.”
-Expressen
”Fyrtiofem minuter, en skådis och tre projektionsskärmar. Pulserande musik jobbar upp tempo och förväntan. (…) Smålands mörker komprimerar faktum. Kryper in under skinnet och orsakar ett skavande som är alldeles nödvändigt.”
-Nummer.se
”Smålands mörker” är en monolog, skickligt orkestrerad med bildsättning och en intensiv ljudbild. (...) Den komplexa och destruktiva berättelsen överlämnas till publiken via en iscensättning som är stark, intelligent och ytterst angelägen.
-Svenska Dagbladet
UTTAGEN TILL SCENKONSTBIENNALEN FÖR BARN OCH UNGA 2016
Natalia är ensam hemma. Ingen mamma eller pappa syns till och det är mörkt i lägenheten. En dag knackar det på dörren. En främmande kvinna med pälsmössor på fötterna och fågelbajs på jackan står i trappuppgången och vill komma in. Hon säger att hon heter Baby Yaga. En föreställning om ett barn som lever i en otrygg hemmiljö, men som med fantasi och lekfullhet möter det okända.
Teater som en film noir-pastich om nedskärningar i välvärden och humanistiskt ansvar, berättad som en deckarhistoria.
Ljudet finns där hela tiden, runt publiken, som i filmljudläggning, med klichéljud från film noir-estetiken: trafikbrus, polissirener, restaurangsorl, en backelittelefon och bearbetad jazzmusik som efter hand övergår i en allt mer skruvad ljudbild från en sjuk värld.
”Den fysiska miljön är i sig som ett väsen. Kulisserna andas, låter, ringer, larmar och gör sig till. (...) Det är aktuellt och politiskt med hopp om förändring, i vass konstnärlig förpackning.”
- Skånes Fria Tidning
Permanent utställning om slaget vid Visby ringmur på Historiska Museet i Stockholm. Utställningen består bl.a. av montrar med världsunika fynd av 650 år gamla rustningar och skelett. Ibland ljuder en illavarslande ton i rummet eller ett ljud ekar med materialkänsla från montrarnas objekt. Plötsligt är slaget överallt i rummet, med projektioner över väggarna och omslutande ljud.
”Massakern vid muren är en fin utställning, och den borde ha en given publik.”
-Svenska Dagbladet
”Dramatik är för övrigt ett bra ord för att beskriva den här utställningen i sin helhet. (...) Även ljudet bygger upp den täta stämningen – allt är mycket genomtänkt, snyggt och skickligt gjort. (...) Som helhet är det otroligt skickligt och omsorgsfullt, och användandet av modern teknik är imponerande. Formen är modern och elegant.”
- Utställningsestetiskt Forum
