2018
Passing Space är en föreställning som genomförs på 4 olika platser runt om i Skåne. Platser som vanligtvis inte används för konstuttryck: en skog, en industrilokal och en gammal kvarn. Var plats med sin egen karaktär och historia ger varje föreställning dess unika uttryck. Föreställningen är en improvisation mellan en dansare, en ljussättare, en ljudkonstnär och en kostymör. En plats återuppstår i en ny form genom undersökande av vilka delar som är intressanta att lyfta fram av rummets karaktär. En strävan att hitta de uttryck som rummet besitter och förstärka dem.
Maria ser fram emot några veckors sommarkurs i clownteater. Hon vill komma bort från stan, bort från allt jobbigt. Vad hon inte vet är att det kommer bli en omtumlande upplevelse som förändrar saker för alltid när den mysiga stämningen kursdeltagarna emellan förbyts i vuxenmobbning och maktfullkomlighet. Men Maria är trött på att knyta näven i fickan och bestämmer sig för att slå tillbaka på sitt eget vis.
Berättelsen om Maria och de andra kursdeltagarna är både komisk och tragisk. Grupptryck, maktmissbruk och vuxenmobbning genomsyrar historien. Samtidigt är det en berättelse om mod och att vägra gå med i det sociala spelet. På många sätt speglar den hur det svenska samhället ser ut idag. Sverige beskrivs ibland som ett av världens mest individualistiska länder, på gott och ont. Kurs i självutplåning behandlar vår längtan efter gemenskap och svårigheterna i att mötas när målet är att förverkliga sig själv.
Verket bygger på sägner och folktro och dess kärnfrågor är lika aktuella i dag som då det skrevs. Det är uppgörelse med den tidens politiska dragning mot individualism, jakt på ekonomisk framgång, bort från sanna kärnvärden som ärlighet, altruism, empati och kollektivism.
"Grundhistorien gestaltas genom episoder av fysiska grupprörelser, korta replikskiften, rumsliga förvandlingar och suggestiva elektroniska ljudlandskap (Jonas Åkesson)."
- Theresa Benér, SvD
I den tidiga gryningen ger sig två Sverigevänliga medborgarjournalister iväg på ett wallraffreportage som inte bara kommer ställa deras politiska engagemang på sin spets utan också sätta deras vänskap på prov.
I baksätet på en bil tar publiken del av en berättelse om kampen kring den sanna bilden av Sverige där allt inte är vad det synes vara.
"Ny spännande teknik, men inte för formens skull utan som ett redskap för att komma staden och berättelsen närmare in på livet. (...)
Samspelet mellan Jessica och Anton är en skickligt iscensatt balansakt. (...)
Med ”Gul framtid” skapar Public Plot ännu en uppsättning som gestaltar baksidan av Sverige. Som vänder på stenar och presenterar scenarion som inte bara är möjliga utan troliga. Just så här resonerar och agerar människor i ett system som gjort sig beroende av kriminalitet och svart arbetskraft. Och det är inte bara dimman som gör det svårt att säkert skilja oss från dem."
- Boel Gerell, Sydsvenskan
Bilen rör sig i staden. Två skådespelare i framsätet.
I baksätet sitter publiken och tar del av en historia om en osynlig värld som plötsligt blir tydlig; en föreställning om den svarta ekonomin. En kombination av dialog och musik i filmisk samverkan med staden utanför bilrutan. En resa där man fysiskt följer berättelsen genom Malmö, ett formexperiment där det intima skådespeleriet möter dramat ute i stadsrum, lägenheter och restauranger med svartanställd arbetskraft.
Det mörknar. Bilen ger gas. Någon kommer dö ikväll.
"Knivskarpt komponerad föreställning. (...) I Public Plots uppsättning är tekniken och den udda spelplatsen ingen hipp dekoration till upplevelsen, utan ett nödvändigt redskap för att synliggöra en berättelse som vi alla redan känner till, men väljer att bortse från."
- Boel Gerell, Sydsvenskan
"Irma jämhammars blinginga telefon och långa naglar glittrar i framsätet. Dumt att tala om hennes och Oskar stenströms nerviga och totala närvaro. Det är vi i baksätet som är de frånvarande. Ingen safari i Malmös undre värld, men spännande och trovärdigt."
- Barbro Westling, Aftonbladet
"Genom hörlurar förmedlas ett slags förhöjd verklighet med en ljudbild som både förstärker varje trivial rörelse i bilen och lägger på ett musikaliskt lager som leker med den filmgenre vi har känslan av att befinna oss i. (...) En säregen helhetsupplevelse som utforskar nya sätt att ta sig an teatern som konstform – och där formexperimentet faktiskt blir betydelsebärande. Scenen är pjäsen."
- Kristina Lindquist, DN
"Henrik Bromander har skrivit den improvisationsbaserade dialogen, som utageras konstlöst och dynamiskt, i regi av John Hanse. Kollektivet Public Plot använder koncept som haft stor framgång med exempelvis tyska Rimini Protokoll, dvs att man gör publiken till vittne i en rundtur på stan, där man i verkliga miljöer vill belysa en samhällsfråga."
- Theresa benér, Svenska dagbladet
"Det är en realism utöver det vanliga som uppnås genom intimiteten i bilen som kombineras med skådespelarnas ypperliga improvisationsförmåga.(...) Jag måste säga att Blue Dreams bjuder på en teaterupplevelse som är synnerligen övertygande och faktiskt något av det starkaste jag upplevt på mycket länge."
- Clemens Altgård, SKD
